Som ett brus från en annan tid

 20120326
I helgen fick jag en radio av pappa. Det är något särskilt med radioapparater, något jag inte kan sätta fingret på. En svunnen tid?

När jag bodde i Göteborg pratade jag en gång med en gammal man på spårvagnen. Han hade just köpt någon slags radiomottagare och berättade hur han hade brukat lyssna på långvågsradio och få in Moskva och Radio Luxemburg. Spänningen i att inte veta vad man skulle hitta, jag förstår precis vad han menade. Nu pratar vi om en tid innan man med ett par klick kunde lyssna på precis vad man ville, när man ville. Jag minns när jag själv var yngre, hur jag brukade ligga på mage på golvet med en halvkass transistorradio framför mig och vrida mig genom bruset. Ibland hördes en sprakande röst som sade något på franska eller ryska eller kanske något språk jag inte alls kunde placera. Var det ungerska? Spanska? Arabiska? Det var som ett brusigt fragment av en annan värld - alla städer jag aldrig såg, alla gator jag aldrig vandrade längsmed, alla människor jag aldrig kände.
Mitt tioåriga jag drömde sig bort där hon låg på det kalla golvet med öronen på helspänn. Vad sa de egentligen, alla de där människorna som aldrig var mina vänner eller grannar?
Med blicken riktad mot världen kunde jag i mitt eget huvud vara vem som helst. Kanske var jag en hemlig agent som lyssnade på fiendens krypterade meddelanden eller varför inte en sovjetisk elitgymnast? Jag lyssnade på utläggningarna på språk jag inte förstod med låtsades för mig själv att varje ord var lika självklart för mig som om det vore på svenska. På golvet i mitt rum kunde jag vara vem jag ville tills mamma knackade på och sa att middagen var färdig.

Att nostalgiskt blicka tillbaka och beklaga sig över att livet var så mycket lättare då skulle kanske vara att förneka sig själv; jag hade inte så många vänner och inte så mycket mening i livet, men egentligen behövde jag nog inte det heller - jag hade mina lekar och jag hade min sprakiga transistorradio.

Radion jag fick i helgen väger inte flera kilo och har inte en ofattbart lång antenn. Den här kan man ställa på nattygsbordet eller stoppa ned i handväskan, men det är ändå nästan samma sak. Det är ett brusigt fragment av en annan tid - en tid utan Top Model och vegandieter, en tid med Abba och kallt krig, en tid när Internet inte var mer än en prototyp på något hemligt försvarshögkvarter.
Den världen känns så avlägsen för mig, bara som en brusande radiosändning där man nästan måste gissa vartannat ord som sägs.

  • Manchester magasin är ute

    Här kommer vår slutprodukt i form av ett magasin om den engelska industristaden Manchester. God läsning och tack för detta år! 

    // redaktionen och chefredaktör Ina Sollander 

     

    Här är länken till magasinet

  • Wenkler vill spetsa truppen

    I och med Örnens seger går laget upp till division 3. Nu tittar Kent Wenkler tillbaka på en bra säsong.
    – En fullt godkänd säsong, säger en märkbart lättad Kent.
    Samtidigt är Molkomslaget i full gång med förberedelserna inför nästa säsong.

  • Örnen till division 3
    Örnens segerlycka gick inte att ta miste på.

    Örnen till division 3

    Örnen besegrade Hultsberg IBK med 10-5. I och med det är avancemanget till division 3 klart.
    – Så jävla gôtt! Vi är så värda det här, säger fyramålsskytten Pontus Johansson.

  • Reportage: Molkoms Judoklubb

    Ett reportage om den välrenomerade Molkoms Judoklubb.

    Detta reportage kan ni läsa som en PDF fil HÄR