Höjden av vänlighet

 20120506
Sol, höger, vänster - och mittentrafik och restaurangpriser billigare än att laga själv i all ära. Det mest anmärkningsvärda med Albanien måste ändå vara det makalöst vänliga, serviceinriktade folket. Lördagens äventyr i Tiranas bergiga utkanter visade detta så starkt att det nästan var övernaturligt.

Knappt tre mil från urbana Tiranas nattklubbar och shoppinggator ligger Shpella e Pëllumbasit, en 360 meter lång och 38 meter hög grotta med fantastiska droppstenar och ben från 10 000 - 400 000 gamla skelett av björnar och människor. Naturligtvis ville vi som tröttnat på storstadens buller inte missa detta. Bussen från Tirana tog oss till en närliggande ort, där vi enligt anvisningar skulle byta buss upp till bergen och byn Pëllumbasit, där en timmes vandringsled mot grottan startar.

Vi hoppar av bussen och får veta att ingen buss går till Pëllumbasit. Ett gäng svettdränkta backpackers som just kommit ner berättar att det tar en halvtimme i brant uppförsbacke och gassande hetta till byn. Försöker ändå en gång till, mest för att få det bekräftat, och frågar männen på puben vid hållplatsen om det går någon transport till byn. Det är då det övernaturliga börjar. En man pekar på sin bil, på oss och viftar med nycklarna. Han lånar spontant ut sin bil till fem främlingar som inte förstår hans språk. När han av några enkla engelska ord förstår att ingen av oss är trygg med att köra i bergen, skjutsar han oss. På fem skumpiga och grusrökiga minuter är vi i Pëllumbasit och vandringens startpunkt mellan två gårdar med sprättande höns och saktmodigt lunkande kor.

Plötsligt står en man i fotbollströja och mjukisbyxor bakom oss, som stigen ur luften. Tydligen är han, Behar, guide till grottan. Den enda logiska förklaring vi finner till att han står redo för oss är att han bor i byn och någon på puben känner honom och ringt för att säga att det är en grupp på G. Behar kan ingen som helst engelska, men på något underligt sätt känns det som att vi ändå förstår varandra tillräckligt.
I kanske en timme, tiden fanns inte just då, kämpar vi över klipphällar, lösgrus och rötter, modet stigandes med bergshöjden. Svetten lackar i pannan, andningen brottas och det domnar i benen av ansträngning. Samtidigt har jag kanske aldrig känt mig så fri som när en man som egentligen inte ens borde kunna förstå mig visar mig den mest hisnande natur och svindlande höjder jag någonsin sett under en himmel som är blåare än blå.

Väl tillbaka i byn är vi hungriga och teckenfrågar om vi kan äta någonstans. Behar går med oss och plötsligt står vi framför en liten uteservering. Återigen undrar jag om den verkligen stod där på vägen upp eller om den poppade upp som en svamp ur marken på beställning. Ägaren förstår lite engelska. Egentligen serverar han bara drycker, men ber oss sätta oss medan han går till affären bredvid och köper grönsaker och bröd. På kanske en minut (tiden hade fortfarande inte kommit tillbaka) fixar han paninis och sallad som just då är det mest gudomliga jag ätit. För fem portioner och sju burkar läsk tar han 1000 lëke - knappa 70 kronor.

Medan vi äter kommer en bil upp på grusvägen och det visar sig vara en man som kommit för att köra oss ner igen. Behar måste ha ringt och meddelat gänget på puben, men jag undrar fortfarande om det ändå inte låg något slags magi över bergen i Pëllumbasit. En sak var hur som helst alla i sällskapet överens om: vi hade aldrig fått samma hjälp att genomföra ett sådant äventyr i Sverige. Bara i Albanien, barn. Bara i Albanien.

Marina Johansson

  • Manchester magasin är ute

    Här kommer vår slutprodukt i form av ett magasin om den engelska industristaden Manchester. God läsning och tack för detta år! 

    // redaktionen och chefredaktör Ina Sollander 

     

    Här är länken till magasinet

  • Wenkler vill spetsa truppen

    I och med Örnens seger går laget upp till division 3. Nu tittar Kent Wenkler tillbaka på en bra säsong.
    – En fullt godkänd säsong, säger en märkbart lättad Kent.
    Samtidigt är Molkomslaget i full gång med förberedelserna inför nästa säsong.

  • Örnen till division 3
    Örnens segerlycka gick inte att ta miste på.

    Örnen till division 3

    Örnen besegrade Hultsberg IBK med 10-5. I och med det är avancemanget till division 3 klart.
    – Så jävla gôtt! Vi är så värda det här, säger fyramålsskytten Pontus Johansson.

  • Reportage: Molkoms Judoklubb

    Ett reportage om den välrenomerade Molkoms Judoklubb.

    Detta reportage kan ni läsa som en PDF fil HÄR