Jag stod naken på en scen

 20120913
Det var precis som att jag vaknat upp ur en lång tids sömn. Jag kände mig desorienterad, men där stod jag, på anrika restaurangen Big Bens ståupp-scen på Folkungagatan i Stockholm. Jag blickade ut över ett hav av berusade människor som hade tagit sig dit denna tisdagskväll för att få sig ett skratt. Det var jag och en mikrofon. Det kändes som om jag var naken.

Om vi ska försöka finna svaret till varför jag utsatte mig för denna dåraktighet så får vi dra tillbaka klockan några år. Jag hade vid den tidpunkten inte sett så mycket ståuppkomik så när Kristoffer Appelquist dök upp på tv:n och skoningslöst skämtade om blinda människor öppnades en helt ny värld upp framför mig. Efter det så har ståuppkomik varit en drog för mig och min fascination för det har successivt växt starkare och starkare. Men det var först när Petter Bristav, en vän som håller på med ståupp, sa till mig att ”det är något som alla borde prova på” som jag skred till verket och anmälde mig till en nybörjartävling.

Och helt plötsligt stod jag där, spritt språngande naken på scenen med mikrofonen som mitt enda redskap. Nu hade jag tre minuter på mig att berätta mina skämt och få publiken att skratta. Skämt som jag aldrig tidigare berättat för en enda levande varelse. Osäkerheten om andra människor skulle skratta var stor, så stor att jag inte ville börja prata. Det var nog ett taktiskt smart drag av mig att jag drack en öl innan jag gick upp på scenen, annars hade jag nog fortfarande stått kvar där helt tyst.

Till slut, efter vad som kändes som flera minuters tystnad, så började jag prata. Jag pratade om mig själv och publiken skrattade. Problemet är att jag inte vet om de skrattade med mig eller åt mig. Efter ett tag kände jag att det var dags att dra upp tempot lite, så jag började skämta om lite mer alldagliga saker. Ni vet, incest och liknande. Helt plötsligt kändes det som publiken delades upp i två läger, antingen hatade de mig eller så älskade de mig. Bra så.

Hur gick själva tävlingen då? Ja, nu var ju inte tävlingen något som jag brydde mig om. Jag ville bara prova på denna konstform jag så länge fascinerats av. Mitt mål var att överleva mina tre minuter på scen utan att svimma eller få en tomat kastad i huvudet. Med det sagt, jag vann. 

Linus Carle

  • Manchester magasin är ute

    Här kommer vår slutprodukt i form av ett magasin om den engelska industristaden Manchester. God läsning och tack för detta år! 

    // redaktionen och chefredaktör Ina Sollander 

     

    Här är länken till magasinet

  • Wenkler vill spetsa truppen

    I och med Örnens seger går laget upp till division 3. Nu tittar Kent Wenkler tillbaka på en bra säsong.
    – En fullt godkänd säsong, säger en märkbart lättad Kent.
    Samtidigt är Molkomslaget i full gång med förberedelserna inför nästa säsong.

  • Örnen till division 3
    Örnens segerlycka gick inte att ta miste på.

    Örnen till division 3

    Örnen besegrade Hultsberg IBK med 10-5. I och med det är avancemanget till division 3 klart.
    – Så jävla gôtt! Vi är så värda det här, säger fyramålsskytten Pontus Johansson.

  • Reportage: Molkoms Judoklubb

    Ett reportage om den välrenomerade Molkoms Judoklubb.

    Detta reportage kan ni läsa som en PDF fil HÄR