Skriv ut sidan

Krönika: Ha inte alltid rätt

 20150118

Bilder rusar framför mina ögon. Människor med gevär, bomber som briserar och ryggarna på en stor svart massa som tränger sig in i en butik. Världen håller gemensamt andan när blickarna riktas mot Paris.

Text: Pär Thorstensson

 

Så här lite mer än en vecka sen dödsskjutningarna på satirtidningen Charlie Hebdo är världen ovanligt instabil. Oavsett vart man tittar är oro ett huvudtema. I Sverige ser vi över axeln vart vi har ryssen, i Nigeria slaktar terrororganisationen Boko Haram människor i tusental och i Tyskland demonstreras det för fullt. Just händelserna i Tyskland är intressanta i dagens läge för demonstranterna i gruppen Pegida uttrycker sig vara "patriotiska européer mot islamiseringen av Väst".

För mig känns orden patriot och fundamentalist numera närbesläktade, då de båda kräver någon sorts förvirrad extrem övertygelse om att ens egna tankar är rätt. Båda vill ha bort influenser utifrån och bevara det som de tycker är det rätta. Att vara renblodiga. Dessa tankar är hemska och samtidigt fruktansvärt skrattretande.

I en värld som alltid byggt på att folk flyttar runt och där nästan inga människor är geografiskt på sina förfäders ursprungsplats, går det nästan inte att tala om invandrare längre. För det är vi allesammans. Vi har kulturer som frodats av invandring och det som ses som höjden av svenskhet, eller i det här fallet tyskhet, är mycket möjligt en import från något avlägset land för längesedan.

Frågan jag ställer mig är: varför är vi så territoriella? Varför vill vi så fort vi ser något vi gillar tillskriva oss själva äganderätten på det? Var kommer vår avundsjuka ifrån? Varför ska vi alltid ha rätt?

Till exempel säger man nu "Je suis Charlie", uttrycket för yttrandefriheten och till stöd för Charlie Hebdo-offren, kanske per automatik utan att fundera över dess innebörd. Om man sedan kommer fullfölja dess budskap. Alla vill ha en åsikt i dag, men ibland kan ambivalens vara en utväg. Man behöver inte stödja terrorism för man ifrågasätter saker i publiceringen. Ibland kan man hitta åsikter i gråskalan. Svart och vitt är oftast för lite och farligt.