Krönika: Resan mot Paris

 20151120

Text: Robert Nilsson

 

Sverige har i dagarna varit i ett brinnande krig mot Danmark i kampen om en plats till nästa års EM-slutspel i fotboll. Något jag har hoppats på av hela mitt hjärta ska gå vägen tills i fredags. Under matchen, Frankrike – Tyskland, som spelades i Paris på Parc de prance, smällde bomber utanför. Kommentatorn förklarade att det skett terrordåd runt om i Paris och att läget är ovisst. Matchen avbröts inte. Många frågade sig säkert varför den inte gjorde det, men det var nog det bästa i efterhand för att inte bidra till ännu mer panik. Jag låg i min säng. Såg på matchen. Hörde hur kommentatorn inte kunde fokusera på sitt jobb. Min telefon vibrerade varannan minut om fler antal döda och nya attacker. 

Frankrike svarade terrordåden genom att sända ut tio stridsplan för att bomba IS. När jag såg artikeln om att planen lyft under helgen kände jag ingenting. En form av hopplöshet. Min telefon skakade i mina händer. Känslan kan kanske alla känna igen sig i eller ingen, vad vet jag? Något jag är säker på, är att hämnd aldrig löser något. Att försöka bomba sönder IS kan ses som det rätta valet i de här dagarna. Lika som att Hagamannen förtjänade att bli misshandlad med en golfklubba. Att pedofiler förtjänar att dö. Det är lätt att sväva iväg när ens känslor utgörs av sorg och hat. Men att försöka utplåna en värld som ingen förstår med några bomber räcker inte. Det kan bara bli värre. Trigga mer hat. Mer terrordåd. Visst, jag håller med om att terror ska man inte vara rädd att stå upp emot, men att visa det på det här sättet känns förhastat. Inom de närmaste dagarna kommer vi att se prov på hur världen kommer att tackla detta. Länder måste agera mot något som hotar alla. I andra världskriget enades nationer i militära sammanhang och lyckades tillslut förgöra den fienden. Dagens fiende finns överallt. Det finns ingen borg att störta och göra ruiner av. Det krävs så mycket mer för att rädda världen den här gången. En tillsynes omöjlig uppgift för världens ledare. Jag tror inte någon har svaret nu. Men, en start är att förena oss. Liksom fotbollen. Innan domaren blåste igång matchen mellan England – Frankrike i onsdags, ställde sig hela Wembley upp och sjöng Frankrikes nationalsång ”La Marseillaise”. Alla spelare, inklusive avbytare, höll om varandra. Matchen var betydelselös i skuggan av det som inträffat, men samtidigt ack så viktig. Den ställdes inte in. Rädslan av en ny attack fanns säkert där, men matchen genomfördes och ett steg i rätt riktning var därmed påbörjad. Vi ska inte vika ner oss och gömma oss undan för terrorister.


Fotboll har en speciell plats i mångas hjärtan. Folk brinner för den och lever för den. Många frågar varför det kan vara så spännande med vuxna män eller kvinnor som jagar en boll. Dagarna som har gått efter tragedin i Paris har vi svaret. Varför den finns. Varför den behövs. Något att förenas i och kunna slå bort tanken på att världen kan vara så grym.

Sverige är som bekant klart för sommarens EM-slutspel och det största antiklimax nästa sommar. Det kommer att hållas i Frankrike. I Paris. Ett gigantiskt evenemang. Dit folk kommer att strömma för att heja fram sitt land och fotbollen kommer att stå i centrum. Men, jag kan inte släppa tanken. Hur kan en terrorist motstå lockelsen att planera ett terrordåd i Paris under nästa sommar? Jag vill inte tänka på det men kan samtidigt inte låta bli. 
Fotbollen som jag håller som ett av mina största glädjeämnen här i livet har förvandlats till en potentiell måltavla för ett av tidernas största terrordåd. Jag hoppas att det inte flyttas, Frankrike och Paris behöver resa sig och visa världen att det går att stå emot terrorn. 

 

Skriv en kommentar...

  • Manchester magasin är ute

    Här kommer vår slutprodukt i form av ett magasin om den engelska industristaden Manchester. God läsning och tack för detta år! 

    // redaktionen och chefredaktör Ina Sollander 

     

    Här är länken till magasinet

  • Wenkler vill spetsa truppen

    I och med Örnens seger går laget upp till division 3. Nu tittar Kent Wenkler tillbaka på en bra säsong.
    – En fullt godkänd säsong, säger en märkbart lättad Kent.
    Samtidigt är Molkomslaget i full gång med förberedelserna inför nästa säsong.

  • Örnen till division 3
    Örnens segerlycka gick inte att ta miste på.

    Örnen till division 3

    Örnen besegrade Hultsberg IBK med 10-5. I och med det är avancemanget till division 3 klart.
    – Så jävla gôtt! Vi är så värda det här, säger fyramålsskytten Pontus Johansson.

  • Reportage: Molkoms Judoklubb

    Ett reportage om den välrenomerade Molkoms Judoklubb.

    Detta reportage kan ni läsa som en PDF fil HÄR