Skriv ut sidan

Krönika: Tystnad

 20160121

Text: Christian Hultgren 

Det första jag tänker på då jag hör ordet tystnad är hur många innebörder ordet har. Hur olika skillnader tystnad har för olika personer. För mig så associeras ordet främst med den pinsamma tystnaden som uppstår när man träffar en ny människa. Den där jobbiga tystnaden, ni vet när man försöker få fram ett ord, men det helt enkelt inte går för att man inte vet vad man ska säga. Då är tystnad en fruktansvärd sak. Det enda man vill göra är att springa därifrån.  Eller när man står inför sin skolklass och ska ha ett föredrag om något. Herregud, då vill en bara sjunka igenom jorden och begrava sig själv, helst i ungefär ett halvår framåt. Det finns positiva tystnader också. Det finns särskilt en form av tystnad vilket jag gillar. Det är den tystnaden vilket magiskt infinner sig då du en fredagskväll sitter i en bekväm fåtölj, läser en bra bok medan regnet droppar längs med fönsterrutorna.  Helt fantastiskt. Det är inte mycket som slår det. En annan riktigt trevlig tystnad är när du sitter med en kamrat i en soffa och tyst kollar på en riktigt bra film. Det är få förunnat att kunna vara med om ett sådant ögonblick. Sedan så tycker jag att det inte bara finns negativ och positiv tystnad, på något sätt kan man skapa sin egen tystnad. Till exepel när människor pratar med andra människor och någon kläcker ur sig en olämplig kommentar om någon i samtalet. Då har man faktiskt ett val. Man kan låta kommentaren passera eller så säger man till.  Det är inte lätt det där med tystnad. Avslutningsvis tänker jag att den enda tanken man kan ha när det gäller tystnad är att den existerar. Sen får det bli som det blir, en får härda ut med både de dåliga och bra tystnaderna, that's life liksom.