För mycket lycka01
Hur kontroversiella vågar Svenska akademien vara i år är min första tanke när spekulationerna börjar cirkla. I vårt tjugohundratretton var det så pass vågat att till och med en novellskrivande kvinna från Kanada gick och vann. MT har läst Alice Munro och reagerat över valet.

Text: Karin Jonsson Foto: Josef Wiklund

Bjureld om lag2
Det är viktigt att fokusera på barn och unga, anser Maritha Bjureld.

Den första januari 2014 träder en ny bibliotekslag i kraft. På Molkoms bibliotek bemöts initiativet med positiva miner.
− Det är väldigt bra. Det tycker vi alla på biblioteket, säger Maritha Bjureld, biblioteksassistent.

Text och foto: Tim Sterner

 MG 3466 2
I den sista delen av den populära Engelsforstrilogin står världen på gränsen till undergång. De Utvalda måste samarbeta mer än någonsin för att stoppa apokalypsen. Nya fiender dyker upp och lojaliteter ifrågasätts. Spänningen är olidlig.

Text och foto: Saga Bard

130920 Torka aldrig tårar

Med sista delen i serien om när aids drabbades Sverige, avslutar Gardell i "Döden" kärlekshistorien mellan två unga män.

Den tredje och avslutande delen av Jonas Gardells episka 80-talskildring knyter samman säcken av Rasmus och Benjamins kärlek. För några veckor sedan släpptes ”Döden”. MT har läst den.

Text: Karin Jonsson

I dag tillkännagavs årets Nobelpristagare i litteratur. Priset gick till den kinesiske författaren Mo Yan, 57. Utbudet av böcker av Mo Yan är dock ganska sparsmakat för tillfället i Molkom.

maritha bjureld och gunilla kvarnstrm
Maritha Bjureld och Gunilla Kvarnström arbetar tillsammans på Molkoms bibliotek.

Böcker om vampyrer och deckare slåss om att fånga barn och ungdomars läsintresse.
-Vampyrer slår deckare här i Molkom. Även de yngre visar intresse för den trenden, säger Maritha Bjureld, bibliotekarie på Molkoms bibliotek.
pojkenbort

Åttaårige Noah har rymt hemifrån. Varför vet vi inte, men åtminstone för den vuxne läsaren känns det snart uppenbart att anledningen är något större än vanlig äventyrslystnad eller föräldratrots. Han väljer en ny väg genom skogen som han aldrig trampat förut. Han har inte hunnit många kilometer i den daggfriska morgonen förrän landskapet plötsligt känns främmande på flera sätt och som att hemmet där hans föräldrar ännu sover är mycket längre bort än det rimligtvis borde vara. Snart möter han talande djur som vet vem han är: ett faktum som överraskar Noah mer än att djuren kan tala över huvud taget. Rymningen leder slutligen till en liten affär mitt i skogen. En nedlagd leksaksaffär, men långt ifrån tom och mörk. I affären bor nämligen den gamle leksaksmakaren själv, en mycket underlig man med en lika underlig berättelse för Noah att lyssna till och en magisk resa i bakfickan åt dem båda. Snart förändras för alltid Noahs syn på sitt liv.


Att jämföra två olika böcker är förstås något man oftast bör undvika. Men när det handlar om Pojken som sprang bort, den nya romanen av John Boyne som skrev en av 2007 års mest kritikerrosade läsarsuccéer Pojken i randig pyjamas, är det svårt att inte ge sig in utan några förväntningar. Förväntningar som författaren tyvärr bara delvis lever upp till. Boynes absolut största styrka är hur han med få och faktiskt ganska simpla ord kan uttrycka samma känslor, dofter och ljud som andra författare inte kommer hälften så nära efter tusen pretentiösa omskrivningar. I samma anda som bland annat Lewis Carroll, Roald Dahl och Michael Ende drar han med mig i en berättelse som absolut är magisk - men trots fin historia och underbart lätt språk känner jag att något fattas. Det lyfter aldrig till hundra procent. Jag önskar att jag kunde säga det, men jag blir aldrig så berörd som jag någonstans förväntat mig att bli. Kanske är det för att Pojken som sprang bort är, till skillnad från Pojken i randig pyjamas, i första hand faktiskt riktad till barn och inte vuxna som jag, som vill hitta saker som kanske egentligen inte är tänkta att finnas där. Min sammanfattade upplevelse blir dock att den är mycket mysig, avslappnande och trevlig läsning. Varken mer eller mindre.



Marina Johansson

springa

Tolvåriga Emma bor med sin bubbliga, rödvinsglada mamma i lägenhet. Jämngamla Julia bor i ett fint villaområde med sin mamma, pappa och lillebror. Utifrån sett en riktig kärnfamilj. En bild hennes mamma kämpar febrilt att uppehålla genom manisk putsning. Trots olikheterna på hemmaplan binds de två flickorna samman i en stark och levande vänskap. Bästa vänner som tillsammans kan stå emot allt.


Det är sommaren före flickorna ska börja högstadiet. En sommar med ena foten i barndomen medan den andra försiktigt korsar ingången till en vuxnare värld. En sommar sittandes tillsammans i trädet i skogen. Gömda i det täta lövverket med sina ben dinglande delades tankarna. Men vissa hemligheter går inte att dela med sig till någon, inte ens sin bästa vän.


Det som först slog mig som en ungdomsbok om en vacker vänskap visade snabbt vara något helt annat. En rörande berättelse om vuxnas svek, manlig makt och störst av allt, utsatthet. En personligare bild av bokens olika karaktärer speglas och man som läsare känner något för dem alla. Mamman som oplanerat blev gravid i ung ålder och då släppte både studier och en hel del drömmar. En annan mamma som är tacksam för sitt äktenskap, trots den kyla och hårdhet som dikterar över den.


Medan vissa av bokens händelser redan kan anas i dess uppbyggnad kommer andra mer överraskande, nästan chockerande inslängda och ger boken nya vändningar och budskap. Författaren Maria Sveland är sedan tidigare känd för sitt starka engagemang för utsatta kvinnor. Något som tränger igenom, upplyser och berör läsaren genom bokens blad.

Text: Jodie Whife

 

anglamakerskan

Camilla Läckberg

Camilla Läckbergs senaste bok Änglamakerskan handlar om ett oupplöst fall, vilket ägde rum påskaftonen 1974 på Valö. Delar av en familj försvann spårlöst. På ön drevs en internatskola, där pappan från den försvunna familjen var verskam som skolans rektor. Den som inte försvann var en ettårig flicka. Samma flicka skulle sedan tillsammans med sin make återvända till ön flera år senare.

Camilla Läckberg presenterar berättelsen i flera olika parallellhandlingar, dessa fungerar emellertid bra och förvirringen minskas allt eftersom. Däremot slungas läsaren väldigt ofta in i ett skede där det fattas alldeles för många trådar, i synnerhet i början, då varje nytt stycke är en ny parallellhandling. Troligtvis ett försök i att skapa spänning och ett sätt att hålla läsaren kvar. Läsaren får ta del av informationen som till en början inte är särskilt intressant, inte ens spännande.

Vi får följa en poliskår som bygger sin identitet enbart genom jobbet, nyfikna och hjältesökande journalister, män som illustreras som svin och schablonaktiga parförhållanden där mannen är snickare eller polis och kvinnan kreativ och omhändertagande. Ingenting får störa läsaren från den bild som är vaneskapande och därmed igenkännbar och slutligen inte riskera att läsaren famlar efter förståelse, eller som i mitt personliga fall - famlar efter banor som bryts, stereotyper som klär av sig fasaden och där mannen lika gärna skulle kunna bryta ihop emotionellt.

I en av de återkommande parallellhandlingarna skriver Camilla Läckberg om dåtiden, redan från år 1908. Dessa stycken sticker ut - känslor och miljöbeskrivningar får ta rättfärdigt utrymme. Överlag blänker boken till när känslor illustreras i form av beskrivningar och där konversationerna kortas ner och gör det mer trovärdigt. Sorgen når läsaren och Camilla Läckberg är duktig på att inte få det för pretentiöst. Överlag är jag av den uppfattningen att läsupplevelsen höjs när hon avviker från stereotyperna och de stundtals orimliga konversationerna och istället lägger mer fokus på miljöbeskrivningar och att koncentrera sig på att faktiskt ge läsaren ett ansikte, en känsla, ett rum.

Allt eftersom undrar jag hur Camilla Läckberg ska lyckas pussla ihop bitarna och omvandla frågetecken till utropstecken. Spänningen ökar i samma takt som man blir matad med ny fakta. Att hon lyckas förena dåtid med nutid och alla de olika karaktärerna - utan att det blir allt för långsökt är väldigt imponerande.



Text: Mattias Olsson
9789137136912

Rona Jaffe

Jag är en stor entusiast av tv-serien Mad Men. När jag såg att bokomslaget till Det bästa av allt pryddes av huvudkaraktären, Don Drapers, citat "This is fascinating", blev jag eld och lågor. Citatet kommer från början av den första säsongen när Don Draper ligger i sin säng och läser boken. Både serien och Det bästa av allt utspelar sig i 1950-talets litterära New York där de arbetande kvinnorna är unga och männen tar besluten. Debutromanen av Rona Jaffe som nu ges ut på nytt, gavs ut för första gången 1958 och skapade på den tiden stor uppmärksamhet. Boken speglar 5 unga kvinnors liv på Manhattan utan censur för varken funderingar, känslor eller aborter.

De unga kvinnorna som boken skildrar arbetar på ett förlag tillsammans. Caroline är sekreterare med redaktörsdrömmar, April personifierar alla mäns drömkvinna, Gregg har skådespelarambitioner, Barbara är ensamstående mamma och Mary Agnes har ett stundande bröllop runt knuten. Trots deras olika personligheter och ambitioner har de en sak gemensamt; de vill alla hitta den perfekte mannen att slå sig till ro med. Deras liv på Manhattan kantras av flera livsavgörande händelser, drinkar och framförallt män. Problemen och tankegångarna som kvinnorna i boken hanterar varje dag är lika aktuella i dag som på 1950-talet. Skillnaden ligger i det konservativa synsättet som präglade den tiden.

Kapitlen behandlar de olika kvinnornas livsåskådningar men inkluderar varandras öden när de utbyter tankar med varandra. Tempot växlar och kan stundtals kännas långsamt. För att sedan snabbt fånga min uppmärksamhet igen och sätta fart framåt. Händelserna i boken kommer ofta plötsligt och deras liv tar en oväntad väg.

Det är böcker av den här typen som sätter ett pekfinger i sidan på mig och uppmuntrar till att sikta mot stjärnorna för att förhoppningsvis nå trädtopparna. Jag får även en betydande längtan till New York utan att jag någonsin satt min fot där tidigare. Samtidigt lider jag med kvinnorna i boken när de inte får det som de så innerligt önskar. Det är förkrossande att se den du älskar med armen om någon annan. Det är svårt att finna kärleken, eller att bli tagen på allvar i en värld styrd av närgångna manliga chefer. Det viktiga är att landa på fötterna i slutet, trots motgångarna.


Annja Wikberg

bokomslag_emilia_recension


Stefan Einhorn

Efterkrigstidens Sverige och en helt vanlig familj i Stockholm. Men när barnflickan Hanna, som de anställer visar sig vara judinna och överlevande från ett koncentrationsläger i Tyskland inser jag att berättelsen av Stefan Einhorn kommer ta en vändning mot Andra världskriget.

Samma historia upprepas i varje kapitel. De sju huvudpersonerna berättar varsin del av historien ur sina perspektiv och kompletterar på detta sätt helheten. Helheten av berättelsen om olika levnadsöden som med mörkt och tungt innehåll lämnar mig i liknande sinnesstämning. Författarens färdigheter påverkar inte läsupplevelsen mycket, innehållet talar för sig. Andra världskrigets fasor och följder slutar inte att beröra.

Författaren väver in sina föräldrar, Nina och Jerzy Einhorn, i skildringen. Även de, överlevare från krigets fasor i Polen. Det går för ett ögonblick att känna igen historien om deras liv som tidigare berättats av författarens syster, Lena Einhorn i boken Ninas resa. Det finns så många berättelser om så många olika öden som alla vävs in i varandra. Änglarnas svar är bara en av dem.



Text: Emilia Lindholm

 

nobelpriset2
Marita Bjureld, bibliotikariei Molkom
När Tomas Tranströmer för många år sedan föreläste på Molkoms folkhögskola lockades fyra besökare till eventet. Men årets Nobelpris i litteratur till densamme verkar ha drastiskt ökat molkomsbornas intresse för hans poesi.

Historien är bekant, en kvinna i skuggan av en mäktig man. Boken Och Gud skapade kvinnan utspelar sig under Andra världskrigets sista dagar i Berlin. Huvudpersonen är Eva Braun.


bokmassan

Imorgon, torsdag åker vi på journalistlinjen till Göteborg för att besöka bokmässan som pågår mellan torsdagen den 22a och söndagen den 25e.

 

Sida 1 av 2

  • Manchester magasin är ute

    Här kommer vår slutprodukt i form av ett magasin om den engelska industristaden Manchester. God läsning och tack för detta år! 

    // redaktionen och chefredaktör Ina Sollander 

     

    Här är länken till magasinet

  • Wenkler vill spetsa truppen

    I och med Örnens seger går laget upp till division 3. Nu tittar Kent Wenkler tillbaka på en bra säsong.
    – En fullt godkänd säsong, säger en märkbart lättad Kent.
    Samtidigt är Molkomslaget i full gång med förberedelserna inför nästa säsong.

  • Örnen till division 3
    Örnens segerlycka gick inte att ta miste på.

    Örnen till division 3

    Örnen besegrade Hultsberg IBK med 10-5. I och med det är avancemanget till division 3 klart.
    – Så jävla gôtt! Vi är så värda det här, säger fyramålsskytten Pontus Johansson.

  • Reportage: Molkoms Judoklubb

    Ett reportage om den välrenomerade Molkoms Judoklubb.

    Detta reportage kan ni läsa som en PDF fil HÄR