Tuffare läkemedelslag i Sverige

 20170212

De flesta utländska turister i Sverige och utlandsfödda som bor här känner inte till Sveriges läkemedelslag. Många vill ha antibiotika och blir då hänvisade till läkare för att den är receptbelagd.

Kristina Hernes, verksamhetschef på Molkoms apotek, berättar att många inte vet vad som gäller.
– De som kommer på semester från till exempel Tyskland eller Norge, invandrare och många asylsökande är vana vid att kunna köpa medicin utan recept. Samma sak kan det vara för svenskar som åker utomlands. De är vana vid att kunna köpa viss medicin som i Sverige inte behöver recept men utomlands är receptbelagda.
Kristina Hernes själv har till exempel frågat efter "mild hydrokortison", som här i Sverige är receptfri, men som hon inte kunde köpa i Ungern för att där var den receptbelagd.

Hjälpa kunderna
Kristina ser väldigt sällan att kunder som söker receptbelagd medicin blir arga om hon inte kan lösa deras problem. Personalen på apoteket försöker alltid hjälpa till. Ibland hänvisar man dem till vården och ibland kan de rekommendera något annat, säger hon.
– Man kan komma med recept från ett annat land. Om personalen kan läsa och förstå att det är ett giltigt recept med samma namn kan de expediera receptet på en gång. Ibland kommer också mindre hederliga kunder till apoteket.

Förvaras elektroniskt recept
Enligt Kristina Heres har det hitills aldrig kommit till apoteket i Molkom Däremot har hon hört talas om att det förfalskas recept. Det kan vara ett manipulerat pappersrecept och att man försöker ringa in telefonrecept i sken av att man är läkare. Men för att minimera den risken så ligger de flesta recept elektroniskt.

Läkemedel utan recept
Vidare berättar Kristina om hur vissa invandrare tenderar att köpa fler läkemedel utan recept. Vissa av dem som bor längre i Sverige tycker att begränsningar för att köpa läkemedel är bra för hälsan och kroppen. De accepterar helt de hårdare reglerna för att sälja medicin i Sverige än de näst intill obefintliga begränsningarna i sina hemländer.

Text: Afsaneh Andersson

 

Skriv en kommentar...